Alla har sina rädslor, vissa stora, vissa små. Jag är inte rädd för mycket, men självklart är jag en människa och är rädd för vissa saker som är helt ofarliga, oftast.
En av mina största rädslor jag har är för spindlar. USCH de är så äckliga och jag vet inte vart jag ska ta vägen när det är en spindel på golvet. Brukar oftast hända så att jag flyr så högt upp jag kan, eller så långt bort jag kan från spindeln och ropar på hjälp (oftast mamma). Ganska fjantigt menmen.
En annan rädsla jag har, som faktiskt kommer och går (men som jag har just nu igen), är min rädsla för mörkret och ensamheten. Kombinationen skrämmer mig bara jag tänker på det. Jag är inte mörkrädd, för jag kan vara och sova i rum som är helt kolsvarta, men just att vara utomhus i mörkret när det blåser. Som idag! huvaliga jag var lite smått rädd när jag blev ensam i stallet och skulle upp på höloftet. Delvis för att hästarna var alldeles uppjagade för något där ute och för att loftet är läskigt överlag.
Ensamhet skrämmer mig också, jag blir lätt paranoid då. Får för mig att det är nån annan här fast det inte är det. Därför har jag helst sällskap, som mina katter. Sålänge de är lugna och avslappnade behöver jag inte oroa mig för något.
Ja, jag är sån som tror lite på det övernaturliga, som "spöken" och vålnader. Att de döda går igen och så. Därför är jag nog extra kinkig när det är en sån dag som idag(som idag, som idag, som idag.) När det blåser, är mörkt, hästarna uppjagade och jag är ensam i stallet. Jag lovar, då spökar det!
En av mina största rädslor jag har är för spindlar. USCH de är så äckliga och jag vet inte vart jag ska ta vägen när det är en spindel på golvet. Brukar oftast hända så att jag flyr så högt upp jag kan, eller så långt bort jag kan från spindeln och ropar på hjälp (oftast mamma). Ganska fjantigt menmen.
En annan rädsla jag har, som faktiskt kommer och går (men som jag har just nu igen), är min rädsla för mörkret och ensamheten. Kombinationen skrämmer mig bara jag tänker på det. Jag är inte mörkrädd, för jag kan vara och sova i rum som är helt kolsvarta, men just att vara utomhus i mörkret när det blåser. Som idag! huvaliga jag var lite smått rädd när jag blev ensam i stallet och skulle upp på höloftet. Delvis för att hästarna var alldeles uppjagade för något där ute och för att loftet är läskigt överlag.
Ensamhet skrämmer mig också, jag blir lätt paranoid då. Får för mig att det är nån annan här fast det inte är det. Därför har jag helst sällskap, som mina katter. Sålänge de är lugna och avslappnade behöver jag inte oroa mig för något.
Ja, jag är sån som tror lite på det övernaturliga, som "spöken" och vålnader. Att de döda går igen och så. Därför är jag nog extra kinkig när det är en sån dag som idag(som idag, som idag, som idag.) När det blåser, är mörkt, hästarna uppjagade och jag är ensam i stallet. Jag lovar, då spökar det!