Förut grät jag aldrig, och då menar jag aldrig. Det var som att mina tårkanaler var helt uttorkade. Senaste året/åren kan jag gråta för minsta lilla. Att de gråter på tv, att jag mår dåligt, av att inte saker. Allt.
Nått som verkligen får mig att gråta, varje gång, är filmen P.S I Love You för att den är så himlans fin så jag dör lite varje gång. Första gången jag såg den i somras storbölade jag. För det var så sorgligt att något så fint ska ta slut.
Sen kan man ju gråta av lycka också, skratta så man gråter. Det har jag enkelt för, hah
Nått som verkligen får mig att gråta, varje gång, är filmen P.S I Love You för att den är så himlans fin så jag dör lite varje gång. Första gången jag såg den i somras storbölade jag. För det var så sorgligt att något så fint ska ta slut.
Sen kan man ju gråta av lycka också, skratta så man gråter. Det har jag enkelt för, hah